Bilar i Britan Country

Bilar i Britan Country
No danger on the roof, the report has not started work at the BBC.
Svensk översättning: Nej då ingen fara reportern har inte börjat på BBC.

Men har man delar av familjen boende i England så blir det besök där ibland. Har man dessutom en motorintresserad svärson så blir det självklart när man kommer en del motorrelaterade besök. Denna gång var vi till ett bil/mc och mackmuseum och en mindre bilträff. Som de flesta av er som är med i denna hobby i Sverige vet nog redan att vi har ett enormt utbud av allt som är motorrelaterat och framför allt har vi ett enormt USA-bils utbud i vårt land. Jag är nog villig att säga att det nog inte finns ett land till i världen utanför Amerika som har den mängd jänkare som vi har i vårt land. Jag har varit i ett antal länder i Europa och även varit på bilträffar och bilmuseum i andra länder men inget slår hur vi har det.

Nu har ju England en lång historia vad det gäller motorbranschen och haft ett ganska stort motorintresse sen lång tid tillbaka. För bara om man tittar på detta lands motorproduktion vad det gäller Motorcyklar och bilmärken är det nog få länder som slår dem. Enligt Wikipedia har dom haft ca 30st olika biltillverkare och nästan 20st mc tillverkare. Sen att Mr. Lucas (mannen som uppfann mörkret) var inblandad i det mesta inom motorbranschen är en annan sak. Redan när vi drog i gång dragracing hemma i Svedala ” The first GO 1968” vände vi oss till det brittiska ö-landet då dom hade bildat BHRA British Hot Rod Association redan 1964 och haft Santa Pod som race bana i två år vilket numera är den mest kända banan utanför USA. Då tog vi över två dragsters med bland annat Dennis Priddle i den ena sittbrunnen och jag skulle tro att det var en hel del som blev imponerad an dessa dragsters och fick inspiration till att själv börja bygga och köra själv.

En riktigt fin 71a El Camino SS

Det mullrade gott om denna 69a Roadrunner Kan ha varit en Hemi i den

Även under 70 talet var det en hel del svenskar som var över till regn-öarna och ställde ut bilar på utställningar där. Även vi tog hit bilar från dem till utställningar i vårt land. Hur många kommer inte ihåg John Dodds” The Beast” en bil som såg ut som en förlängd Ford Capri med en Rolls Royce V12a i som för övrigt brann upp i Sverige.
Sture Torngren på Wheels Magazine skrev en gång. Det är många som försökt imponera på mig med olika värstingbilar som haft ett enormt drag, men det finns inget som kan mäta sig med The Beast.

Men nu till nutid och denna veckas vistelse i södra England. Först var vi som sagt på ett museum där det var mycket intressanta saker. För en annan som har ett stort intresse i det mesta som rör motorhobbyn, Jänkare gamla européer, motorcyklar, gamla mackprylar mm så var detta helt underbart. Det var gamla Esso loggor och bensinpumpar, gamla engelska motorcyklar och bilar och mycket mer hur mycket som helst.

Sen dagen efter åkte vi på en mindre lokal veteranbilträff där det självklart var övervägande fordon av Union Jacks fabrikat men även en del av Onkel Sams gjutjärn. Nu är det som så att jag tycker det är lite roligt att kika på många av de Engelska 50 talarna. För det syns verkligen att man tjuvkikade på den amerikanska bilmarknaden ganska rejält. För det är sena 50 tals Sunbeams Rapider eller Vauxhall Velox med vingar som påminner om Rambler 57–59. Titta på en Ford Consul från tidigt 50 tal det är rätt mycket Schoebox Ford ”49–51” över dem om än lite kantigare. Vauxhall Wyvern från -54 inte helt olik Plymouth -49

Många röda bilar i detta land Chrysler New Port 1962. Ford Mustang 1965. Pontiac Parisienne 1964. Plymouth Satellite 1967

Här har vi Lindsay Bates 51a Dodge med Land Rover motor i.

Vid denna tid på året är det även vår i England så det är inte så många som plockat fram sina fordon men några var ute i alla fall. Det är mycket mer en sommardag förklarade en jag pratade med, och visst så är det även i detta land en sommardag kommer många fler till träffarna.

Nu är det som jag sa i början att det finns nog inget land i Europa som kan mäta sig med Sverige vad det gäller antalet fordon och framför allt gamla jänkare. För även våra lokala träffar en onsdag kväll i vilket normal stort samhälle som helst drar mer folk och bilar än vad ganska stora träffar ute i resten av Europa gör. Så vi skall skatta oss lyckliga som har denna stora hobby.

Två mindre bilar en Metropolitan med bagageräcke

och en Anglia utrustad med 3.5 l Pinto motor.

Peter heter ägaren till denna riktigt fina 1948 Oldsmobile

Nu träffade jag ändå några stycken på en parkering på ett köpcenter i Södra England närmare bestämt i Newton Abbot en söndag. Traditionen hur man gör med bilar skiljer sig lite i England mot för vårt land. För det första RATTEN SITTER PÅ FEL SIDA! Ganska förklarligt när man kör på vänster sida. Sen i Sverige stoppar man oftast i om inte originalmotorn en amerikansk motor oftast en Chevrolet. Men här träffade jag en tjej som åkte en 51a Dodge Panel Truck och i den satt det en Land Rover snurra under huven. En annan kille jag snackade med åkte en Anglia korvstånd han hade petat i en 3,5 liters Ford Pinto motor mellan ramskenorna. Lite så har det väl alltid varit i England man använder det som finns hemma på ön.

Om vi går tillbaka till 51 Dogden så heter ägarinnan Lindsay och hon har haft den bilen ett tag. Jag trodde den var nysåld i England då den var högerstyrd men det hade blivit ombyggt i England samtidigt som lite annat hade gjorts åt bilen. Nu hann jag inte prata så länge med henne utan jag tar vad jag kommer ihåg ur minnet.

En annan rolig grej som händer mig många gånger är att folk tror jag är amerikan när jag pratar engelska. Även denna gång påpekade folk att jag har en amerikans sydstatsdialekt i mina uttal, ”det blir kanske så när en Hälsing pratar engelska”. Så när jag sa att jag ville göra ett reportage så trodde dom som sagt att det rörde sig om en amerikansk tidskrift innan jag förklarade att jag var FROM SWEDEN. Det tyckte många var roligt för flera visste att vi hade mycket amerikanska bilar i Sverige. Så det var en givande vecka i King Richards land och det finns som sagt en hel del att titta på. Mötte för övrigt efter vägen en rå T-27a Hot Rod som jag inte hann fota men man kan inte hinna med allt även om man vill.