Det var först efter andra världskrigets slut som intresset för hot rods och customs tog riktig fart borta i USA. Många av de äldre hot rod-åkarna ville ha en mer bekväm bil och började därför bygga om nyare modeller. Begreppet ”custom cars” var fött.
På 1940-talet fanns de flesta roddarna kring Los Angeles och de som höll på med custombilar bodde runt San Francisco Bay. Gene Winfield hade sin shop i Modesto och Joe Bailon, som skapade färgen Candy Apple Red, höll till i Hayward.
I Sacramento fanns Harry Westergard samt bröderna Barris som senare flyttade till Los Angeles.
De som tidigare hade tävlat på gatorna med skärmlösa A-Ford Roadsters började nu bygga om täckta och något modernare vagnar.
Vanligaste märket var Ford tillverkad åren 1936 till 1940 och Chevrolets årsmodeller 1940-1947 samt Mercury Coupe 1939-1940.
NYA BILAR BYGGDES OM
På 1950-talet började de med samma intresse starta lokala bilklubbar.
Dragracing och stock car var mycket populärt. Drive in-biografer och matställen som sålde hamburgare blev allt vanligare.
På lördagskvällen var det cruising och street racing som gällde, vita fuzzy dice-tärningar var inne och rävsvansarna helt borta. Man lyssnade på rock’n’roll och de flesta hade nu mullrande V8-motorer i sina bilar.
Det var vanligt att lokala klubbar hade utställningar på parkeringsplatser på söndagar för att få in lite pengar. Detta fotografi har artikelförfattaren fått av Gene Winfield och det är taget i Kalifornien tidigt 1950-tal. Här skymtar både The Hirohata Mercury samt Jay Johnstons Ford -49.
RE-STYLING
Ungdomarna köpte nyare bilar som de omgående började ändra utseendet på. Biltidningar gav tips på hur man enkelt kunde bygga om sin Cheva eller Ford och postorderföretag sålde fender skirts, continental kits, customgrillar och elektriska lås för dörrar och koffert.
Man monterade heltäckande kapslar, populärast var de från Cadillac av 1949-52 års modell. Även Appletons ”dummy spotlight” var ett måste på en custombil.
Mycket av allt krom som biltillverkarna satte dit under 50-talet togs bort och bakljusen byttes ut eller ändrades om.
När andra världskriget tog slut i september 1945 började den civila bilindustrin vakna till liv igen efter sex års produktion av militärfordon till krigsmakten.
NYA FORD -49
Det skulle ta tid att få fram nya modeller, därför var de första efterkrigsbilarna i själva verket bara uppvärmd skåpmat från 1942. Dessa fordon kom att tillverkas under tre år med endast små förändringar i teknik och design.
1949 års Ford visades första gången för allmänheten på Waldorf Astoria Hotel i New York den 10 juni 1948. Den annonserades som ”Årets bil” och dess karossdesign lockade många köpare.
Jay Johnstons Ford -49 var den mest choppade av alla showbox-Fordarna i Kalifornien 1954. Jay och Bill Bowman gjorde allt plåtjobb själva och använde ett hardtoptak som de gjorde om till en avtagbar California Top.
Välkände Janne ”Juan” Johansson från Eskilstuna köpte sin Mercury 1981. Den taksänktes av Klas Wingren i Borås. Här förbereder Juan för lackering
Filmmakaren Matz Eklund i Vimmerby äger sedan några år tillbaka en 50:a som kom till Sverige på 1980-talet. Han har även ägt Erik Stigssons bil.
Bilsport Classics medarbetare Erik Stigsson har hunnit med två choppade ”Murklor”. Den första var gul och hamnade senare hos Matz Eklund i Vimmerby.
Ola Ohlsson Ford Coupe -50 är i mitt tycke en av de finaste ”showbox” custom som har byggts i Sverige. Han gjorde det mesta själv och tillbringade fyra år i garaget förutom de veckor då Ingemar Becker lackerade bilen. Den blev klar till sommaren 1978 och efter några år såldes den till Norge.
Charles Jacobssons Mercury -50 vann titeln Sveriges Snyggaste Bil 2005. Bilen, som han ägde tillsammans med brorsan Anders, förbättrades under en fyraårsperiod innan den såldes till Norge.
MERCURY 1949-1951
När Mercury samma år presenterade sina nya modeller var det många som direkt förälskade sig i bilens nya former och det dröjde inte länge innan det första taket var choppat.
Motorn var fortfarande en sidventils-V8 som nu hade 110 hästkrafter. Mercury-maskinen blev därför snabbt populär för de som ville ha en V8 i sin hot rod eller custom.
I Kalifornien hade man byggt på Fords modeller länge, men när deras nya bilar kom 1949 blev det den nya trenden att styla om.
Mercury 1949-1951 blev och är fortfarande de mest populära av alla bilar att göra om till custom.
Det sägs att Sam Barris var den första som byggde en så kallad blysläde av en Mercury -49. Bröderna Barris lär ha byggt ett 100-tal olika, den mest kända av dessa är ”Hirohata” som George Barris visade på Custom Motor Show påsken 2011.
MOTORTIDNINGAR
I samband med Los Angeles första Hot Rod Show 1948 passade Robert E. Petersen på att försöka få besökarna att köpa det första numret av Hot Rod Magazine. Det var den första motortidningen efter publikationen Throttles nedläggning under andra
världskriget.
På 1950-talet kom Motor Trend, Rod & Custom, Car Craft, Road & Track och Custom Cars med flera som blev lästa av tusentals bilintresserade. Hot Rod, Hop Up och Motor Trend hängde på den nya, växande trenden och i varje nummer visades USA:s häftigaste hot rod- och custombyggen.
Många av läsarna ville nu också ha en fräck bil som inte såg ut som grannens, vilket medförde att massor av företag startades med inriktning på personligt ombyggda fordon.
I nästa nummer av Bilsport Classic blir ämnet Barris Kustom. Missa inte del fyra i artikelserien om Custom Cars!
Biltidningarna kom i början av 50-talet och de flesta var i pocketformatet A5.
Visst minns man när Curt repade huven på gänget Pharaohs choppade Mercury och deras ledare Joe (Bo Hopkins) tvingade Curt att binda en vajer mellan lyktstolpen och polisbilens bakaxel i filmen ”Sista natten med gänget”.
Dream Truck målades om flera gånger på 50-talet. Bruce Glascock renoverade bilen och sålde den 1986 till bilsamlaren Kurt McCormick.
ROD & CUSTOM DREAM TRUCK
Spence Murray, redaktör på Rod & Custom, körde dagligen med en 1950 års Chevrolet halvtons pickup som blev känd som Rod & Custom ”Dream Truck”. I tidningens septembernummer 1953 erbjöd man läsarna att sända in förslag på hur de tyckte den skulle byggas om.
Under tre år kunde man följa de olika ombyggnationer som gjordes av Gene Winfield, Valley Custom, Bob Metz, Sam Gates Auto Body och Barris Kustom. Pickupen var en av de första byggena som 1955 fick Chevrolets nya V8 och som sedan blev den vanligaste motorn i rod- och custombilar.
På väg till en utställning i Iowa 1958 får Spence punktering på dragbilen och hans berömda pickup hamnar upp och ner på en åker. George Barris vill ha 3.500 dollar för att fixa till plåtskador och lack vilket Murray inte har och väljer i stället att sälja the Dream Truck.
MERCURY GÖR FRAMTRÄDANDE ROLLER I ETT ANTAL FILMER
Batman and Robin (1949) – En lågbudgetfilm där en maroonfärgad och ombyggd Mercury -49 Convertible är Batmobile.
Rebel Without a Cause (1955) – James Dean kör ”chickenrace” med en Mercury Coupe från 1949.
American Graffiti (1973) – Joe Young och hans gäng Pharaohs åker i en choppad Mercury 1951.
Thunderbolt and Lightfoot (1974) – En Mercury blir skrot i en häftig biljakt där Clint Eastwood spelar en ärrad bankrånare.
Cobra (1986) – Sylvester Stallone är den tuffa snuten Marion Cobra som åker i en customiserad Mercury 1950.
A Christmans Story 2 (2012) - Det enda Ralphie vill ha till jul är en begagnad Mercury 1949 Convertible.
VEM VAR FÖRST?
Vems Mercury -49 blev taksänkt först?
De flesta har trott att det var Sam Barris egen bil som var den första. I några av mina böcker finns det ett foto på Sam Barris då han sänker taket på den allra första Mercury 1949. Vid mitt besök på Sacramento Autorama 2009 snackades det mycket om ett gammalt fotoalbum som dykt upp med 37 bilder som Marcia Campbell tog då Sam sänkte taket på Jerry Quesnels Mercury -49.
Ett av dessa foton är samma som har använts många gånger i böcker och tidningar där det står: ”Den första -49 Mercury som blev choppad var Sams egen Coupe”. Båda bilarna gjordes i varje fall på brödernas gamla ställe som då låg på Atlantic Blvd i Lynwood, Los Angeles.
I dag diskuteras det även om det inte i stället var Louie Bettancourts Mercury som var först ut att få taket sänkt. I så fall var det inte Sam Barris utan bröderna Ayala som gjorde det!
Enligt The Rodders Journal byggdes båda bilarna samtidigt men Sams 49:a Coupe blev färdig först.
Här lyfter Sam Barris (till höger) och Johnny Zaro av taket på Sams egen Mercury -49. Man kan tydligt se att dörrarna och A-stolpen är kapade i olika längder. Detta gjordes eftersom man inte visste hur mycket taket skulle sänkas fram.
Dessa fem Mercury byggdes om av bröderna Barris och Ayala under samma period och tyvärr finns det inga exakta datum när arbetet utfördes:
Buddy Alcorns Coupe-50
Sam Barris Coupe -49
Jerry Quesnels Coupe -49
Wally Louie Bettancourts Coupe -49
Wally Welchs Coupe -50
Höjdpunkten i ”Ung rebell” från 1955 är när Jim (James Dean) kör ”chickenrace” med sin Mercury mot Buzz som kör ut över ett stup. I dag finns filmbilen på National Automobile Museum i Reno, Nevada.
En cigarr i mungipan var ett måste för Bill Hines om han skulle låta sig bli fotograferad
Artikelförfattaren försökte flera gånger övertala Mr. Hines att besöka Custom Motor Show men han tackade nej på grund av den långa flygningen.
BILL HINES
BILL HINES, även kallad ”The Leadslinger”, hade före sin bortgång byggt om och takchoppat fler bilar än han kunde minnas under sina 70 år i custombranschen. Bill jobbade varje dag han kunde, gärna med en cigarr i mungipan, tills en hjärtinfarkt tog hans 94-åriga liv den 20 maj 2016.
När Bill Hines föddes 1922 upptäckte man att han hade en kraftigt deformerad ryggrad vilket gjorde att han inte kunde stå helt upprätt.
Han växte upp bland biltillverkarna i Motor City och vid 19 års ålder öppnade han en bensinstation vid Lincoln Park. Samma år köpte han en ny Buick Convertible -41 som kom att bli hans första custombil.
På baksidan fanns en liten verkstad där han lagade och byggde bilar. Det var här han lärde sig att smälta och spackla ut tenn över sina svetssömmar med en liten trädspade.
I slutet av 1940-talet reparerade han plåtskador åt Vick Sawitskas som var återförsäljare för Nash i Detroit. Bill fick också hjälpa till att lackera om bilar och blev med tiden riktigt duktig med färgsprutan.
Här jobbade också Nash-handlarens son Richard ”Dick Dean” Sawitskas som fick lära sig tennspackling och customtricks av Bill Hines. Dean hann under sin karriär takchoppa mer än 1.000 bilar och 400 av dem var 1949-1951 års Mercury.
Billy Hines öppnade en egen karosseriverkstad vid Lincoln Park i början av 1950-talet där han också byggde om bilar. En av dessa var Marty Ribits Ford Cabriolet -34 ”The Golden Nugget” som vann Best Custom på 1953 års Detroit Autorama. En av hans mest kända byggen som också skapades här var hans egen”Lil Bat”. Det var en Ford -50 som gjorde debut på Detroit Autorama 1959 och hamnade på omslaget till marsnumret av Rod & Custom Magazine 1959.
Bill Hines insåg att han måste vara i Kalifornien för att kunna förverkliga sina bildrömmar. Våren 1958 åkte han Route 66 till Los Angeles där han under nio månader jobbade hos George Barris. Därefter åkte han tillbaka till Detroit men redan hösten 1960 for han tillbaka och öppnade Bill Hines Kustom Auto i Lynwood.
Där tillbringade han de följande 23 åren med att förvandla nya och gamla bilar till vackra customs.
Hines lär ha varit den första i Kalifornien som sänkte en bil med hjälp av hydraulik och kom under åren att förse många lowriders med hydraulsystem.
2004 samlades Hines, Winfield, Dick Dean, Norm Grabowski och Jesse James för att förvandla en original Chevrolet -54 till en klassisk custom på en vecka i tv-programmet Monster Garage.
I slutet höll Bill på med ett halvdussin olika projekt som stod på en dammig bakgård i ett industriområde i Long Beach där verkstaden var full med gamla bildelar och katter. Han var en av de sista som tennspacklade sina svetssömmar då andra använde glasfiberspackel.
Nick Matranga säljer den av bröderna Barris ombyggda Mercuryn 1951 för 1.800 dollar. Den nya ägaren kvaddar bilen som sedan skrotas.
Bilsport Classics medarbetare Kent Vikmo har byggt en smakfull kopia av Matrangas Mercury som visades på Custom Motor Show påsken 2005.
KOPPERHED
Billy F Gibbons, sångare och gitarrist i ZZ Top, döpte sin Ford -50 till Kopperhed på grund av bilens båda kulörer i svart och koppar. Färgkombinationen påminde om den giftiga ormen copperhead som finns i Texas där han bor och har sina bilar.
Designern Steve Stanford fick i uppdrag av Gibbons att förvandla hans kantiga och fula Ford ”Shoebox” 1950 till något vackrare.
Från början var det en Business Coupe (Five Window) som hot rod-gänget PC3g i Pomona fick i uppdrag att bygga om till en trefönsters nostalgisk custom.
Det tog 500 timmar att få till ett snyggt lägre tak, ta bort sidofönster och få rätt passform på dörrarna som fick förlängas tre decimeter. Man passade på att sänka bilen fyra tum då den fick en Mustang II-framvagn och en Ford 9-tumsbakaxel.
Motorn byttes ut till en nyare Ford 312 cid från 1957 samt försågs med tre förgasare.
Kopperhed är unik och troligtvis den enda custombil som har kvar sitt originalkrom, grill och lampor. Den har visats på Petersen Museum i L.A. och ingår i Billy Gibbons privata bilsamling.
Det kostade 5.400 dollar samt tog tre månader för Barris att styla om prästens Cheva -51 första gången och det blev en gång till ...
Undertecknad fixade så att Bernt Karlsson från Jönköping som bor i Kalifornien fick lacka en av Pisanos Funny Cars.
VENOLIA PISTON
Vårt gamla dragracingteam JTB Racing blev mycket goda vänner med bröderna Pisano som byggde om en Buick Convertible -41 som de 1956 sålde till Herb Ogden.
Joe Pisano började sin motorsportkarriär 1953: Han körde mexican road racing, sprint car och hamnade i Bonnevilles 200 MPH Club innan det blev dragracing för hela slanten.
År 1961 köpte han in sig i företaget Venolia Piston som då tillverkade kolvar och ringar till alla slags racingmotorer. Två år senare introducerade Venolia de första smidda kolvarna, vilket revolterade hela racingsporten.
1984 tog Joe fram ett eget motorblock, vårt dragracingteam var de enda i Europa som då hade Joes JPI-motor. Joe Pesno var en snäll och omtänksam person som ofta gav oss sina nyaste motordelar och tips på hur vi skulle få vår Top Fuel-dragster att gå fortare.
På Mopar Mile-High Nationals i Denver 1991 hade hans nya förare Dale Pulde just kört en kvalrepa när Joe drabbades av en dödlig hjärtattack, bara 64 år gammal.
MATRANGAS MERCURY
Nick Matrangas Mercury från 1940 var ett av Sam och George Barris första mästerverk och ett av deras bästa byggen, enligt mitt tycke. Detta gamla custombygge har inspirerat många entusiaster att försöka bygga något liknande.
När Nick Matranga fortfarande gick i Fremont High School i Los Angeles hade han bestämt sig för att låta customisera en Mercury.
Bröderna Barris hade då byggt om ett antal så han besökte deras shop 1949 för att diskutera en ombyggnad av sin egen Coupe. Ett av kraven var att bilen skulle vara utan B-stolpe, precis som nya Buick Coupe. Sam Barris visste exakt hur han skulle förverkliga Nicks idéer.
Precis som Sam tidigare gjort på Al Andrils och Johnny Zaros 40- Mercurys tog han först bort B-stolpen innan han sänkte taket, men denna gång sattes den aldrig tillbaka. Då Nick var tvungen att använda sin bil tog det nästan ett år innan Sam var nöjd med sidorutorna och takets form.
Bilen fick Ford -46 stötfångare både bak och fram, fender skirts samt Cadillacs sombrerokapslar. Alla emblem och handtag avlägsnades och dörrarna öppnades elektriskt med hjälp av solenoider.
Pete Chapouris och hans PC3g-gäng förvandlade Billy Gibbons ”Shoebox -50” till en vacker tvådörras coupe. Fords första egna hardtop kom året därpå – två år efter konkurrenten GM.
FADER ERNSTS SVAGHET
Larry Ernst var en katolsk präst i Toledo som hade stark tro men en svaghet när det gällde vackra custombilar. Han köpte 1951 en helt ny Chevrolet Bel Air Hardtop som han lät Barris lägga händerna på. Han körde 400 mil till Los Angeles och lämnade bilen till Barris Kustom med bara två instruktioner: ”customize it and keep the continental kit”.
Resultatet blev fantastiskt och prästens Chevrolet var den första hardtopen som blev choppad i Kalifornien.
Stilar och trender ändrades kvickt under 50-talet så det var inte ovanligt att många uppdaterade sina byggen för att hänga med i tiden.
Ernst ville inte vara sämre så efter några månader körde han åter Route 66 med sin Chevrolet och lämnade in den för andra gången till bröderna Barris för en makeover. Bilen fick en del nya customtrix och målades om i två olika toner av brun och orange metallicfärg.
När Burns Berryman var tonåring såg han Ernst svarta custom vid ett drive-in-ställe och blev så förtjust i bilen att han aldrig kunde glömma den. 30 år senare letade han upp bilen och köpte den. Efter tio års renovering såg den ut som den gjorde då den var klar första gången hos Barris.
Buick -41 cabben visades på 2005 Pebble Beach Concours d´Elegance då temat var historiska custombilar. Det var 50 år efter att den stylades om av de berömda dragracingbröderna Joe och Tony Pisano.
HISTORISK BUICK
Herb Ogdens Buick Roadmaster Convertible från 1941 byggdes i slutet av 1940-talet av dragracingbröderna Tony och Joe Pisano. Den fick då nyare kofångare, franska strålkastare, lägre framruta och en Carson top från Gaylord’s Upholster. Herb Ogden blev ägare till bilen 1956 och tog den då till Barris Kustoms för att få lite mer omgjort innan han körde hem den till Virginia.
Herb sålde den 1963 men efter det blir Buickens historia suddig tills Barry Mazza 1982 hittade den i mycket dåligt skick i Washington D.C. Han blev tvungen att renovera hela bilen vilket tog tio år. Buicken fick då en nyare 331 Cadillac motor, fender skirts och en ny svart och vit tuck’n’roll-inredning.
Bilentusiasten Kurt McCormick lyckades övertala Barry att sälja den 1996, så nu finns den i Kurts egen stora samling av historiska custombilar.
Här finns också Sam Barris Buick Sedanette -50, Buddy Alcorns Mercury -50, Johnny Zaros Mercury Coupe -40, Rod & Custom Magazines ”Dream Truck” och ett tiotal andra custombyggen.
