Motorfantasten Dean Moon var en ung rebell som älskade att tävla med sina bilar på den torrlagda sjön El Mirage, Bonnevilles vita saltöken eller dragracingbanans svarta asfalt. Han var också en innovatör av trimdelar och startade 1950 företaget Moon Automotive som senare blev Moon Equipment. I dag har hans delar sålts till hot rods och tävlingsbilar i mer än 70 år!
Den 1 maj 1927, tre veckor innan Charles Lindberg flög ensam över Atlanten med Spirit of St. Louis, föddes Dean Moon. Alla var säkra på att han skulle bli lika duktig och känd som pappa Dallas Polk Moon med smeknamnet ”Pop Moon” som tidigare varit professionell basebollspelare. Visst blev sonen berömd, men inte i sportgrenen ”brännboll”!
Familjen drev en Phillips 66 bensinstation i New Richland, Minnesota där Dean och hans äldre broder tillbringade mycket tid. Under 1920- och 30-talen var det tuffa tider i USA och många hade inte råd att köpa bensin till sina bilar. För att dryga ut dagskassan började Dallas att sälja Moonshine (hembränd sprit) i burkar till sina kunder
LÄMNADE MINNESOTA
Dean var bara sju år då han fick hjälpa till att leverera alkohol till doktorn, polischefen och stadens storpampar. Man brukade skoja om Dallas nya affärsidé! ”You could drop by Pop Moon´s Phillips, get a can of 100 octane, or 100 proof, your choice!”.
Affärerna gick lysande tills Pop Moon en dag åkte dit. Det blev 75 dollar i böter och domarens råd var att han i fortsättningen bara skulle sälja bensin på macken.
Efter ytterliga två kalla vintrar hade Deans far fått nog av Minnesota. Macken såldes, en ny Chevrolet köptes och hela familjen flyttade till södra Kalifornien för att få ett bättre liv, då var Dean nio år.
MOONZA-BANAN
Familjen Moon bosatte sig i Santa Fe Springs som var känt för sina stora oljefyndigheter och där köpte de ”Tessie Café” som döptes om till ”Moons Café”.
Det blev ett populärt frukostställe för de som jobbade i oljebranschen och Dean fick hjälpa till varje morgon innan han gick till skolan. Några år senare öppnade pappan också en gokartbana som fick namnet ”Moonza” efter formel 1-banan i Italien.
När Dean var tolv år började han jobba på en maskinverkstad som tillverkade verktyg och delar till oljeindustrin. Det var här han lärde sig arbeta med aluminium och på sin fritid byggde han och brodern Buzz egna bilar bakom familjens lilla café.
Den första bildelen som Dean tillverkade i aluminium var detta så kallade ”fuel block”. Moons uppfinning gjorde att man fick ett konstant tryck på bränslet på motorer utrustade med flera förgasare.
Fotot på Dean Moon vid sin Ford Roadster -34 är taget 1985. Han älskade snabba bilar och både hans egna och firmans var målade i den speciella gula Mooeyes-färgen.
TILLVERKADE BILDELR
När han gick på Whittier High School arbetade Dean också i verkstaden hos den lokala återförsäljaren för Lincoln-Mercury. Där fick han hjälpa till att ställa in tändning och justera förgasare, så han blev riktigt duktig på att få fart på motorer.
Under gymnasielektionerna i metallslöjd designade och tillverkade han ett aluminiumblock som gjorde det möjligt att mata flera förgasare från samma bränsleledning.
Första egna bilen var en gammal Austin Bantam som han körde med till och från skolan. Han lyckades rasera vevstakarna och blev tvungen att renovera motorn. Den såldes snabbt och istället blev det först en Ford Tudor -34 och sedan en Model A Coupe.
HUTTERS CAR CLUB
Efter examen tog Dean värvning i marinen. Det var under andra världskrigets sista år och han var en av de första soldaterna i ockupationsstyrkorna som klev iland i Japan.
Väl hemkommen från kriget fortsatte Moon att tillverka delar till sina egna och andras bilar. Han hade också bestämt att skaffa en egen hot rod och köpte därför en choppad Ford -31 ”four-banger” med Winfield-topp.
Han gick med i Hutters Car Club och på kvällarna hängde han med sina kompisar vid Hula Hut Drive-In Restaurang.
Bill Jenks slipade kamaxlar hos Chuck Potvin när Dean köpte hans företag1962. Bill flyttade med och blev ansvarig för den nya maskin verkstaden och under de kommande 40 åren var Mooneyes hans andra hem fram till han gick i pension.
På 60-talet var deras shop full med racingdelar. Dallas ”Buzz” Moon står till vänster bakom disken. Här syns också deras far ”Pop” Moon som hjälpa till ibland att köra delar i deras gula El Camino.
Den första kända Moon reklamen var en klisterdekal med en hot rod track roadster och adressen till det gamla stället som låg bakom familjens café. Få dekaler finns bevarad och denna sitter på väggen i Mooneyes workshop.
Deras kända ”Mooneyes Dragster ” byggdes 1961 för att vara en rullande test bänk och promotion för Mooneyes. Med Gary Cagle som chaufför vann de 1962 Winternationals på Pomona och US Nationals i Indianapolis, snabbaste tiden var 9.52 sekunder och 147 mph. Motorn är en Chevy small block med Portvin kompressor som sitter framför motor direkt på vevaxeln. I bakgrunden Deans Ford -34 som han köpte redan på 1950-talet.
Den snabbaste Tudorn i Los Angeles 1951 var Deans Ford 32:a. Den hade i en Mercury-motor från 1942 som var borrad och strokad till 292 kubiktum. En Weber Cam, Evans-toppar och insug, tre Strombergs- förgasare och en Moon dual ignition-fördelare tog hand om en blandning av alcohol och nitrometan via ett Moon ”fuel block”.
MOON TANK. Den klassiska aluminiumtanken finns i olika storlekar och har sålts till racers och hot rod-ägare i över 70 år.
På baksidan av familjens café byggde Dean och hans kompisar ett flertal ej kördugliga hot rods. Redan då hade grabbarna bestämt att de skulle bli framgångsrika tävlingsförare när de blev äldre.
Ursprungligen byggds ”Moonliner” 1959 av skulptören Jocko Johnson och hade då en 3000 hk Allison V12-motor från ett flygplan. Efter att streamlinern satt ett hastighetsrekord på Bonneville med en sluthastighet på 285 mph - sålde Jocko bilen 1964 till Dean Moon. Han ersatte V12:an med en Chevy big block V8 och använde den mest till uppvisningskörningar, utställningar och reklam för sitt företag.
MOON EQUIPMENT SEDAN 1950-TALET har företaget tillverkat och sålt egna produkter till hojar och bilar från högkvarteret i Santa Fe Spring. 1955 tog man fram den första katalogen som hade 32-sidor med gaspedaler ventilkåpor, bränsletankar, insug, luftrenare och mycket annat.
Mooneyes logotype var från början de två oo´na i Moon som Dean i början brukade sätta två punkter i. Han lät sedan en konstnär från Disney rita om dem 1957 och har sedan dess blivit en Ikon inom Hot Rodding och de kända ögonen symbolisera ”Horsepower - Hot Rods and Speed”
MOON FOOT PEDALS. Företaget sålde över 200 av denna gaspedal den första månaden efter att den hade monterat en i den egna testbilen.
I FÄNGELSE
Vid den här tiden var det vanligt att man utmanade andra rodders på Washington Boulevard och det var här Dean blev stoppad av polis en kväll och blev arresterad. Domen blev sju dagar i fängelse för tävlande på allmän väg. Han släpptes efter fyra dygn och Dean var mycket stolt då han var den förste i Kalifornien som hamnat i fängelse för att ha kört street racing.
Strax innan Koreakriget blev Moon inkallad till flyget och hamnade på Air Force fotoskola i Salt Lake City och blev där en mycket duktig fotograf. Efter militärtjänsten tog han massor av professionella foton på sina egna och andras bilar som hamnade i Hot Rod Magazine, Motor Trend, Rod & Custom och många andra motortidningar under de följande 37 åren.
BYGGDE HOT RODS
När Dean var 23 år startade han företaget Moon Automotive i garaget bakom Moon Café på Bloomfield Avenue. Han anställde sin bror Buzz och tillsammans började de tillverka bränslerör och förgreningar samt länkage till förgasare. De gjorde även gaspedaler i aluminium och delarna sålde bröderna till kompisar och lokala hot rodders.
I början tjänade firman mer pengar på att bygga hot rods och ställa in motorer än på att sälja sina delar. Förgasarprylarna såldes bland annat till Bell Auto Parts och Newhouse Equipment Company.
Vid den här tiden började Dean, Buzz och deras kompis Walkington att bygga om en choppad Ford -32 som tidigare varit en street rod.
Deras ambition var att den skulle bli en av Los Angeles snabbaste bilar och samtidigt fungera som en testbänk för deras produkter
Tävlingsbilen ”Moonbeam” med en glasfiberkaross från Bill Devine byggdes 1959 för att visas upp på utställningar och användas på olika tävlingar. Man körde 10.52 sekunder på Lions drag strip i Los Angeles och kom upp i 204 mph på Bonneville samt skrevs in i den berömda 200 mph-klubben.
För att slippa ha en skymmande kompressor ovanpå motorn tillverkade Chuck Potvin ett kit så man kunde montera en GMC blower direkt på veven framför motor. Potvins blower-kit började säljas av Mooneyes 1958 och kostade då 220 dollar.
MOON DISCS. Dean tog fram en navkapsel i aluminium som tog bort en del turbulens vilket gjorde att bilen gick fortare på slutet.
Bild inneifrån shopen
POPULÄR PEDAL
Man stoppade i en trimmad Mercury-motor och testade den på en Russetts Timing Associations tävling på El Mirage. Med ”Buzz” bakom ratten körde de 132,99 mph vilket var ett nytt rekord i Class B Modified Sedan.
Rekordet gjorde att brödernas trimdelar blev eftertraktade. De sålde över 200 ”Moon Throttle Pedals” på bara några veckor. Som bäst kom 32:an upp i 141 mph i öknen men de körde också mycket dragracing. Den snabba Forden var sponsrad av Urich-Gibbs Motor Company, Lincoln-Mercury-återförsäljaren där Dean hade jobbat.
NAVKAPSLAR I ALUMINIUM
I början av 50-talet började de olika teamen leta efter mindre och säkrare bensintankar. Dean Moon insåg att det inte fanns några bra och började därför tillverka egna trycktankar i aluminium som kunde placeras var som helst på bilen. Dessa görs fortfarande och går att köpa i olika storlekar och former för både olja och bränsle.
1954 satt heltäckande kapslar på So-Cal´s rödvita Ford -34 när den slog nytt rekord på Bonneville.
Dean var snabb med att tillverka egna ”Moon Discs”. Mer än 10.000 av dessa navkapslar i aluminium såldes på några månader och blev en vanlig syn på de flesta tävlingsbilar vid slutet av 1950-talet.
Företaget sålde inte bara delar utan byggde även motorer. Bland annat fick Dean i uppdrag av Ford att trimma en 368-motor som skulle monteras i konceptbilen ”Lincoln Futura” inför 1955 års Chicago Auto Show.
Det samma bil som George Barris tio år senare byggde om och blev den berömda Batmobilen.
HEMI-SAVOY
Moon satte även ihop en Hilborninsprutad Hemi åt Hot Rod Magazine som skulle användas i en ny Plymouth Savoy -57. Tidningen hade tidigare kört 159 mph med bilen på Daytona Beach med en lånad motor och ville nu köra fortare på Bonneville. Som snabbast blev det 183 mph (293 km/h), vilket vara en bra tid men inget rekord.
En hyrestvist, 1956, tvingade Moon ut ur sitt lilla garage varför han köpte en stor tomt med en liten byggnad på South Norwalk Boulevard i Santa Fe Springs, bara några kvarter från det gamla stället.
Efter att ha byggt till en verkstad och lagerlokal flyttades företaget dit och bytte samtidigt namn till Moon Equipment Company.
Den första AC Cobran byggdes i Moons lokaler 1962 och två av de anställda, Fred Larsen och Bill Jenks såg till att få klart bilen på de 65 dagar de hade på sig. Sittande i bakgrunden är svensken Bo Kasby.
SHELBYS FÖRSTA COBRA
NÄR CARROLL SHELBY kom till Kalifornien från Texas hyrde han den bakre delen i Moons verkstad. Här sålde Shelby Goodyears racingdäck samtidigt som han drev en körskola på Riverside Raceway. Carrolls dröm var att få bygga en egen sportbil och det var i Mooneyes lokaler som han 1962 byggde den första AC Cobran på bara 60 dagar. Karossen i aluminium kom från England och en Ford 221-motor från Detroit stoppades i bilen efter att Dean hade trimmat den.
GRUNDADE SEMA
I mars 1962 köpte Dean företaget Potvin Automotive i Anaheim som var känt för sina kamaxlar och monteringsdetaljer för kompressorer.
När deras maskiner flyttades till Moons lokaler i Santa Fe Springs följde även deras kamaxeldesigner Bill Jenks med. Bill tog också med sin privata bromsbänk, så nu kunde man både bygga och testa motorer i samma lokal.
1963 var Dean med och grundade SEMA, en organisation som i dag arrangerar den största mässan för biltillbehör varje år i Las Vegas.
Under 60-talet byggde företaget många spektakulära tävlingsbilar som inte bara var snabba utan mycket välbyggda med kromade delar och lackerade i den gula Moon-färgen.
Bilarna förekom ofta i olika motortidningar och visades upp på olika utställningar för att göra reklam för företaget som växte och blev känt över hela USA samt Japan och vissa länder i Europa.
NYA ÄGARE
Dean fortsatte arbetet med att förbättra kvaliteten och säkerheten
inom amerikans tävlingsverksamhet under hela sitt liv. När Dean Moon gick bort 1987 vid en ålder av 60 år förlorade branschen en både viktig och omtyckt person.
Företaget drevs vidare av hustrun Shirley till 1990 då det lades i malpåse. Shige Suganuma, som var en god vän till familjen hade distribuerat Moon-produkter i Japan sedan början av 1980-talet, köpte Moon Equipment 1992 tillsammans med Chico Kodama.
De nya ägarna startade Mooneyes USA och behöll den ursprungliga butiken i Santa Fe Spring där den finns kvar än i dag.
Mycket av delarna tillverkas fortfarande och de gamla är mycket eftertraktade för de som vill återskapa en tidsenlig nostalgisk hot rod.
I dag finns det 250 återförsäljare och en av dessa är Mooneyes Sweden som finns i Avesta.
Den gamla berömda ”Mooneyes” dragsten står sedan en längre tid på Don Garlits´Museum of Drag Racing i Florida. Det byggdes en kopia som flitigt har används i promotion för företaget. Det var de två nya japanska ägarna Shige och Chico som visade upp den i Sverige.
Artikelförfattaren och Chico Kodama har mycket gemensamt. Båda har kört dragracing, gillar hot rods och arrangerar cars shows och bilträffar. (På 80-talet hade jag Super Shop i Jönköping som sålde delar till amerikanska bilar. På 90 blev det Chicos tur men firman blev MoonEyes och låg i USA).
NY JAPANSK ÄGARE
VID FÖRSÄLJNINGEN av Moon Equipment var det många som bara ville köpa rättigheten på företagets kända varumärke ”the Mooneyes”. Chico har berättat hur viktigt det var att behålla allt som det var innan han och Shige Suganuma tog över verksamheten 1992. Chico Kodama blev president för Moon Eyes USA och är ansvarig för tillverkningen av Moons produkter. Många delar tillverkas fortfarande på samma sätt som det gjordes för 60 år sedan, utan CNC-maskiner. Chico växte upp i Costa Mesa och i unga år körde han dragracing med en Nova. Nu tävlar han på Bonneville Salt Flats med sin blå Mooneyes Roadster -27. Den har en 620 hästars Potvin-kompressor-matad Chevy small blocks som körs på 100 procent alkohol. Som bäst har Chico kommit upp i 221 mph/355 km i timmen.
Mooneyes Special Competition Coupe. Denna kraftigt modifierade ’32 Ford byggdes ursprungligen av Tim Cunha och Willie Dorsey och har en Chevrolet 427 motor med 528 hästkrafter. Har varit upp till 178 MPH i Bonneville med sin nuvarande ägare Tom Malloy bakom ratten.
Dean Moons skärmlösa Ford Tudor -32 var den snabbaste Tudorn i Los Angeles 1951 och var då vit men har genom åren haft olika kulörer. De senaste sex åren har SSRA-medlemmen Martin Forsberg i Malmbäck äger denna Ford som sägs vara Moons gamla testbil. Martin har döpt 32:an till ”Blue Moon” eftersom den numera är lackerad i en blå nyans.
Här delar Moon Håkan Johansson ut årets ”Lifetime achievement award” till undertecknad i samband med Rat Fink Reunion 2018 för mitt engegemang i bil- och mc-hbbpyn.
FRÅN AMERIKA TILL SVERIGE
DEN FÖRSTA TRIMDELEN som Moon sålde till Sverige var ett Edelbrook-insug som Lennart Djurberg köpte 1958 av Bröderna Kasbys Bilverkstad i Älvsjö för 289,39 kronor.
När Bosse Kasby var 17 år studerad han på Fullerton College och jobbade några år hos Dean Moon i Kalifornien. På 60-talet drev han och brodern Ove BoMac Racing i ett garage på Vallvägen i Älvsjö. Deras firma var den enda på den tiden som tog hem bildelar från USA och de var de första som sålde Moon-prylar i Sverige.
Sedan många år är företagets svenska återförsäljare Mooneys Sweden i Avesta som drivs sedan 20 år tillbaka av Håkan Johansson.
Den berömda Mooneyes-dragstern var på besök i Sverige i juli 2004 då den visades upp på Rat Fink Reunion som Mooneyes Sweden arrangerar varje år på Näs Bruk. Den startades upp och kördes också på Malmbyfältet asfaltsraka utanför Strängnäs i samband med Power Hot Rod Reunion.