Redan i slutet av 1970-talet lyste flitens lampa i Leif Schöllins garage. Då var det takchoppad Anglia med nyare drivlina som gällde. Tio år senare drog han hem en isärplockad Cheva Coupe från 1939.
Bygget stod klart 1993 och därefter har det blivit 12.000 problemfria mil.
Det var en rejält demonterad Chevrolet som Leif Schöllin transporterade hem till det inte helt färdigbyggda villagaraget i Habo strax norr om Jönköping.
– Jag var sugen på ett nytt projekt och att det blev en Cheva Coupe var rena slumpen. Att jag var i full färd med att uppföra ett dubbelgarage gjorde inte heller så mycket. Det gick att få in bilen och alla delarna ändå, säger Leif med ett skratt.
Objektet hade han hittat i Linköping där någon börjat en originalrenovering.
– Karossen var helt rensad och avlyft från ramen. Jag hängde på den provisoriskt så att det gick att få hem bilen.
REJÄLT ROSTIG
Det här med att bygga tillbaka Chevan till originalutförande var inget Leif strävade efter när han satte igång med projektet hösten 1988.
Ett rymligt bagageutrymme är en fördel vid långa Europaturer ...
Stolarna är hämtade från en Celica och klädda av Solbacka Sadelmakeri.
Drivpaketet i Cheva Coupen utgörs av en 350-maskin samt TH350-automat. Notera finishen på torpedvägg och innerskärmar! Svårt att tro att bilen rullat 12.000 mil de senaste 28 åren.
– Den var rejält rostig. Förmodligen såld ny i Sverige en gång i tiden. Eftersom det inte fanns någon ekonomiplåt att köpa var det bara att spotta i nävarna. Det här var innan det blev populärt att använda engelska hjulet inom bilhobbyn.
– Ena dörrplåten tillverkade jag med hjälp av två stycken ”Bullmercatak”. De bakre hjulhusen hade lagats med gassvets vilket såg för jäkligt ut och måste göras om.
FÖRBÄTTRAT CHASSI
Han passade även på att bredda skärmarna lite grann och tillverkade därefter nya fotbrädor för att de nya linjerna skulle se bra ut. Däremot hade ramen klarat sig bra och Leif nöjde sig med att tillverka ett rejält ramkryss för att förstärka chassit.
– Skaffade en individuell framvagn från Opel Commodore. Fick korta den en decimeter för att den skulle passa i den något smalare Chevan. I aktern valde han Jaguar XJ6 där drivaxlarna fick kortas för att passa i originalramen.
– AM Teknik i Falköping hjälpte till med bakaxeln samt en del andra detaljer på chassit. Som drivpaket valde Leif en sprillans ny Cheva 350 – en Goodwrench- motor som han kromade det mesta på samt förgyllde med Weiand-insug och fyrports Edelbrock-förgasare.
Leifs Ford -35 köptes 1999 då han precis sålt en trefönsters 32:a som inte blev klar. Här är Corvette-motorn och Musse-framvagnen på plats.
Coupen var färdig 2017 med lackering utförd av PG Tälth. Här visar Leif upp 35:an på Oslo Motor Show.
PERSONLIGT
LEIF SCHÖLLIN
Ort: Habo.
Yrke: Pensionär.
Årsmodell: 1943.
Civilstånd: Gift med Jeanette.
Första bil: Köpte som 16-åring en 1946 års Nash 4-dörrars.
I garaget: Ford 3W Coupe -35, Cheva -39 Coupe,
NSU -58 mopedprojekt.
Läser gärna: Hot rod-tidningar.
RECEPTET
CHEVROLET MASTER DE LUXE COUPE 1939
Antal tillverkade: 20.908 exemplar.
Nypris: 715 dollar.
Kaross: Original plåtkaross med en del modifieringar.
Motor: Chevrolet 350 Goodwrench med fyrports Edelbrock och Weiandinsug.
Effekt: 116 hk.
Prestanda: Så det räcker åt mig.
Växellåda: TH350-automat.
Chassi: Modifierad originalram samt hjulupphängningar från Opel Commodore och Jaguar XJ6.
Bromsar: Skivor runt om, servo.
Hjul: American Racing 15 tum. Fem tum breda fram och sju bak.
Däck: 195/70 -15 fram 275/70 -15 bak.
Lack: Porsche Indischrot (LM3A).
Inredning: Stolar från Toyota Celica plus arbete av Solbacka Sadelmakeri.
Extra utrustning: Radio.
Byggkostnad: Minns inte det är ju över 30 år sedan
Tack till: Familjen och alla andra som hjälpt till.
Vid inköpet 1988 var Chevan demonterad. Leif satte samman delarna inför hemtransporten.
Leif har bytt massor av plåt, breddat både fram- och bakskärmar samt tillverkat nya fotsteg.
På väg till lackeringen. Leif hade gjort allt förarbete själv för att få till en slät kaross.
Nylackad i Porsche Indischrot precis som Leifs Ford Anglia. Chassit ännu omålat och mycket arbete återstår.
Originalramen hade klarat sig från rostangrepp. Ett rejält förstärkningskryss svetsades på plats.
Chassit färdigt med mängder av kromade detaljer och polerat rostfritt.
PORSCHE INDISCHROT
Karossen var slutligen redo för lackering efter att han spacklat, grundat och mellanslipat ett antal gånger. Han tog kontakt med samma kille som sprutat Anglian tio år tidigare.
– Då var Porsche Indischrot jättepoppis vilket jag valde till den engelska Forden, nu hade jag i stället sett ut en mörkare röd nyans. Lackeraren tyckte den var ful och undrade om vi inte skulle prova med Anglia färgen ännu en gång.
Chevans alla karossdelar målades var för sig och när Leif slutligen skruvat ihop 39:an stod det två Porsche-röda bilar i villagaraget.
– Jo, jag hade ju kvar Anglian. Gillar inte att göra mig av med mina projekt, förklarar Leif som när Chevan var klar började se sig om efter ett nytt objekt att sätta klorna i.
FORD -32
Några år tidigare, när Anglian var klar, hade han köpt en Karl-Ola Englund-kaross.
– Det var en Roadster trots att jag inte gillar att åka öppet. Förlängde sittbrunnen och bad Englund gjuta ett tak. Sålde i väg projektet innan det blev klart.
Nu när Chevan var färdig hade han åter köpt på sig en Ford-kaross. Den här gången i plåt och med ett riktigt tak.
– Kom över en 1932 års Three Window Coupe. Eller ett tomt skal med dörrar, torpedvägg och baklucka. En Erik Hansson-ram och instrumentbräda fick jag tag på från annat håll och så var det hela i gång.
Även 32:an såldes innan den blev färdig och Leif köpte i stället en Ford Coupe från 1935 från en av medlemmarna i Husie Hotters.
– I samma veva gjorde jag mig av med Anglian eftersom den inte använts på 15 år. Vi körde med Chevan så fort det var träff eller utställning någonstans.
Leif arbetade till och från med 35:an. Det köptes en Mustang II-framvagn och en insprutnings- maskin från en 1990 års Corvette. Han berättar att bygget satte fart ordentligt 2013 då han 70 år ung tog pension för att kunna vara i garaget lite mer.
– Efter mycket svetsande, den var rostigare än vad Chevan hade varit, tog jag bilen till PG Tälth i Eksjö som lade en lackering i koppar- metallic.
ÅRETS ROD
Forden var klar 2017 och har bland annat ställts ut på Custom Motor Show och Oslo Motor Show.
– Men det är fortfarande Chevan som får rulla mest. Vi har varit runt om i Europa på mängder av utställningar samt överallt i Sverige.
Bilen är rymlig och stabil på vägen och har vi husvagnen med så märks inte det, säger en nöjd Leif Schöllin.
Att 39:an, som idag rullat 12.000 mil, är välbyggd förklarar kanske att han nära nog endast behövt byta olja på bilen under alla år. Bilen ser lika fräsch ut i dag som när den utsågs till Årets Rod av tidningen Wheels 1994.
Vad Leif jobbar med i garaget nu? Jo, en moped så klart.
– Det är en NSU -58. En exakt likadan som jag hade när jag var 15, förklarar han med entusiasm i rösten och tillägger att det nog blir ett nytt bilprojekt efter moppen ...
Fint gäng på väg till en utställning i Lettland. Karl-Johan från Rockneby, Heavy Strömer, Leif, Nybro-Oskarsson och Jeanette.
Totalt har Leif och Jeanette avverkat 12.000 mil sedan Chevan blev färdig 1993, bland annat ett flertal resor i Europa både med och utan husvagn.
Genom åren har flera hot rod-projekt passerat Leifs garage. Både A-Forden i glasfiber samt 32:an i plåt såldes vidare innan de blev körklara.
