STREET WEEK CHECK POINT

Bilar av alla dess former har jag nog älskat sedan jag föddes. Om bilarna dessutom ser lite häftig ut och låter jättemycket då är lyckan total.

Redan när jag var åtta-nio år var jag ute på bilspanaruppdrag. Jag sög i mig allt som gick att komma över, vilket inte var så värst att skryta med i en norrländsk småstad för drygt 50 år sedan. Visst gick det ett antal amerikanare på stan och med E4 an som gick genom staden så passerade det en del bilar som stannade till ibland för att proviantera på någon av mackarna eller kioskerna. Annars var det när något hände i stan som tex. marknad eller liknande som det kunde dyka upp lite roliga bilar.

Men framför allt var det när det var dragracing i stan som det kom bilar som man inte sett förut. Nu kan man kanske tro att jag älskade det här med dragracing, det gjorde jag i och för sig men inte som många andra att man satt en hel dag och tittar på race efter race. Näe jag var ganska nöjd efter ca 5 – 10 repor, nej för mig var det bilen i sig som jag tyckte var rolig. Hur den såg ut hur den lät osv. Sen att det gick fort visst var det fränt men ändå inte det jag tände till på alla 8 cylindrarna för.

Grabbarna i denna 58a Impala har varit med och åkt runt i fyra år men nu i år var dom med och tävlade för första gången

Och det är precis så är det än i dag jag är inte så jätteintresserad av själva tävlingen utan mycket mera runt hela arrangemanget. Och det är just det som jag skall skriva om denna gång, själva runt om utanför tävlingen i sig och då om den fränaste tävlingen som finns just nu i Svedala. Nämligen STREET WEEK!

Alltså dessa grabbar och tjejer som under drygt en vecka kuskar runt halva Sverige och mer där till ibland, i något som skramlar o lever fan, där komforten inte ens finns som tillval på tillbehörslistan. AC vad är det? 70 grader Celsius i kupén då kapar man hål i torpeden. Varför är vägen av grävd? Jaså körde vi fel okej bara att ta en annan väg på ca 15 mil extra. Osv. Sen att det i mitten på veckan blir ett ras av något slag hör inte till ovanligheterna, men att man skulle ge upp i första taget sitter långt inne. Men visst är det en ganska billig hobbyvecka? Nähä inte det heller. Så varför gör man då detta? Jo för att det är så J…a FRÄÄÄNT och så otroligt ROLIGT.

Två stycken fräna Mopar bilar från våra grannländer. Den råa finska 62a Dodge Darten framfördes av Raimo Wickholm och den norska 64a Dodge Polaran av Krister Five Waage

En riktigt udda fågel i skepnad av en AMC Ambassador ägare är finska Camilla Ventus

Nu var ju som sagt jag aldrig på någon tävling däremot är jag på Checkpointerna och även i depån på kvällen, och stämningen både på checkpointerna och i depån är otroligt härlig. Men var en Checkpoint skall vara släpps inte förrän samma dag som tävlingen är om inte det har läckt ut att på något sätt i förväg.

Dagarna innan går telefonlinjerna heta, har du hört något? Vet du vilken väg dom åker? Kan det vara på den macken? Vilka är med som sponsor i år är det Ingo eller någon annan mack? Osv. Sen får någon reda på att det är dit dom kommer att åka. Då är det samma sak igen HETA LINJEN alla ringer runt, sedan samlar man ihop ett gäng och drar i väg, SKITKUL.

För väl på plats är det rena folkfesten ibland. By befolkningen sitter och festar, man kikar på alla skapelser som svänger in vissa sticker på en gång andra stannar till och sträcker på benen och hinner med lite snack. Någon behöver kanske serva något och då är det perfekt på en Checkpoint för alla är så hjälpsamma och man kan få sig både en kopp kaffe och ibland en korv. Om något har rasat finns det alltid någon som kan hjälpa till eller fixa fram delar om det behövs det är en familjär stämning.

Här har vi ett riktigt fränt ekipage 67a impala med husvagn i samma färgkombination ägare är Bo Gustavsson

Nu kör man vartannat år i södra Sverige och vartannat år i norra Sverige, sen vad som definierar norra beror lite på var man bor. För den bana som varit med längst norrut är Sundsvall i år annars har det varit Hudiksvall och Färila men det blir långa resor ändå utan att åka runt i den andra halvan av landet. För även om man skulle bo vid starten i Laxå så med alla kringelikrok vägar hamnar man på ca 150 MIL! Då gäller det att grejerna är i god kondition för att allting skall hålla en hel vecka och även kunna prestera några bra tider dessutom på banorna.

Sen är det ju inte alla som bor i södra Sverige för att ta tex. grabbarna i Televerks Kadetten Björn Tjärnberg och Linus Blomqvist från Kallax straxt utanför LULEÅ! När jag snackade med dom i Iggesund i år så garvade dom och sa, Fan nu är vi ju nästan hemma. Sen erkände dom att när det var slut i fjol efter en vecka och målgången var i MALMÖ! Då var det lite tufft att veta att det nästan var 200 mil hem.

Den här finsk reggade 60 Deliveryn var med -22 uppe i Föne basen

El Camino är en populär bil då man kan lasta en hel del på flaket

Men som sagt Checkpoint ställena i sig är en show i själva showen. Det kan vara närmare 50 – 100 personer på en plats. Vissa tävlande showar lite och börnar och liknande och man känner på lukten att det inte är 85 oktanigt bränsle som man kör på. Ibland kommer det in någon med raka rör andra är rena racebilar, vissa bilar kanske ser ut att prestera betydligt bättre tider än vad dom egentligen gör man vad spelar det för roll de flesta av bilarna är riktigt balla.

Sen är det ju inte bara svenska tävlande utan även finnar, norrmän, engelsmän och jag tror några tyskar. Engelsmännen kom jag ihåg för efter Delsbos Checkpoint i Somras blåste dom i väg efter en väg som var avstängd utan att någon hann stoppa dom. Skulle tro att det blev några mil extra för dessa grabbar.

För fyra år sedan var den som var längst Norrut banan Hudiksvall. För två år sedan var det Fönebasen i Färila och då var en Checkpoint i Jössebo och i år var det Sättna i Sundsvall som låg längst norrut och då var Checkpointerna som jag besökte Delsbo och Iggesund. När vi var till Jössebo och kollade träffade jag Thomas Eriksson med kompisar som var ifrån Piteå och hade åkte med runt utan att tävla i en 58a Impala men i år var dom faktiskt med för andra året i rad. När jag var på Power Meet i Linköping i år då bodde vi på ett hotell och in på parkeringen kom det ett släp med en finsk T-26 Rod med herrejösses däck och turbo mm.

Det var Jyrki Laakso med kompisar som vi stod och surrade lite med. Dom hade tydligen senare under fredagskvällen blivit stoppad i en några timmar lång poliskontroll den helgen men sen såg jag dom i Delsbo i alla fall. Iggesund träffade jag på många fräna bilar bland annat grabbarna i den röda Kadett kombin som såg i stort sett original ut men som var långt ifrån original. Var det någon bilmodell som var överrepresenterad i år så var det nog 55-56 chev o el-camino det fanns en hel del av dessa.

Som en slutkontenta av det hels finns bara en sak att säga STREET WEEK är en ljusglimt i tillvaron några sköna ljusa sommarnätter både för tävlande och oss runt omkring oavsett om vi är på tävlingarna eller Checkpointerna