Nu mer är det inte varje dag som man träffar på en tonåring som hel renoverar en 50 talare från rena skrotet till en härlig åkbil men det är precis vad det kommer att skrivas om denna gång. Visst finns det många av dagens ungdomar som håller på att skruva med diverse olika bilar, men då handlar det mest om Volvo och BMW tycker jag mig ha uppfattat det som.
Sen är det många av ungdomarna som har skruvat med EPA traktorer med lite olika resultat och många gånger heller än bra. Nu är det många som klagar på eporna men till den kategorin hör inte jag. Jag ser det mer som en bra grogrund till något kreativt skapande med och en rolig tid för ungdomarna.
Men nu åter till ämnet, denna kille heter Alfred Englund och bor i Hög utanför Hudiksvall. Hans pappa som går under smeknamnet ”Nillon” och jag har varit kompisar i snart 40 år så jag har sett denna grabb växa upp och sett vad han är kapabel till. Redan när han var ca 13- 14 år var han med och hjälpte sina äldre bröders kompisar att laga bilarna när deras kunskap inte räckte till. När han var 16 hade han redan byggt/renoverat 3 st epatraktorer.
Så här såg det ut när vi var och tittade på den första gången och en glad pappa i bakgrunden. ” undrar vad mamma sagt om hon varit med”
En av dessa epor eller A-traktorer var jag själv med ner till Malung och hämtade hem åt honom. Den här var väl inte en i det bästa skicket så den tänkte Alfred ha åka med på vintern, ”hur många har VINTER EPOR?” Vart fall skicket var väl som det var och den såg ut som den gjorde.
Det fanns det klassiska: kapade fjädrar runt om, 4” avgasrör upp genom huven och självklart en dieselmotor med pumpen uppställd på MAX! När vi kom hem med den och rullade av den av släpvagnen kommer hans mamma ut i samma veva som Alfred drar i gång schabraket. Har ni varit på Traktorpulling inomhus när 17st diesel traktorer startar samtidigt så kan ni tänka er ungefär rökutvecklingen som uppstod på gårdsplanen.
Nu hade hans mamma redan tyckt att det var tillräckligt med bilar där hemma redan både som Alfred, hans bröder samt pappa hade så hon såg väl inte riktigt potentialen i det nyköpta underverket. Så hennes kommentar i Lützen dimman var ”SKA DET VA SÅ DÄR?” Jag då som under drygt 20 år har undervisat EPA åkande gymnasieelever på Industriprogrammet svarade med ett skratt ”DET SKA VA SÅ DÄR” för det hade jag sett under ett antal år. Men vart fall åren gick och både pappa Nillon och sönerna tyckte att det behövdes en ny och bättre verkstad att meka i, ”Blå hallen började kännas lite kall och dragig.
Ganska omgående revs den ner och hel blästrades
Det blev stora hål efter blästringen eller som Alfred sa, – instrumentbrädan var iallafall rostfri
Redaktörn lyckades hitta bakskärmar till den på en av sina reportageresor, det såg ut som det behövdes.
Så under Corona åren sattes det i gång att bygga ett rejält 2 bil garage med fri höjd så man även kan få in gårdens traktorer om det behövs lagas något på dem. Sen rullade det på ett tag med diverse europeiska bilar innan han skulle tro på våren försommaren -22 började prata om en Chevrolet.
Ok tänker många direkt, 18-19 år då är det 63-64 chev, rövknäckt, bucklig och en ljudanläggning som är betydligt mycket mer påkostad än vad bilen är som är det intressanta. Helt fel här skulle det vara en 59a OK tänker säkert samma personer en HGW då eller 4 dörrars stolpe, fel igen. Här skulle det vara en 2 dörrars stolpe. Inte det vanligaste valet hos en kille i den åldern men Alfred tillhör inte den vanligaste i den åldern.
Nu blev det till att börja läsa annonser det dök väl upp några stycken men dom var väl ganska långt bort eller så kostade dom en del.
Men så en dag ringer Alfred Pappa till mig och säger att Alfred har hittat en 59a hos en kille i Arbrå vilket är ca 1 timme bort och undrar om jag vill med och kika på den. Nu visar det sig att jag och försäljaren känner varandra sedan förut nämligen en Mattias Bodin.
Väl hemma hos Mattias börja vi att kika på två stycken 59or 2 dörrars stolpar som han har till salu. Efter en del funderande så är väl den 59a som fortfarande har mest ursprungs plåt från Detroit kvar den som är mest intressant. Men det blir ingen affär denna dag och jag skulle tro att det var en viss besvikelse hos Alfred när vi rullade hemåt. Jag och Nillon pratade på vägen hem om hur mycket jobb det var på dessa 59or och hur rostig dom var.
Om det var samma kväll eller om det var dagen efter så ringer Nillon till mig och säger -Följer du med och hämtar hem den där 59an? Självklart svarade jag – Jo Alfred jobbar nu säger han så han vet ingenting. Sagt o gjort vi stack och hämtade hem bilen, ni kan tro att det var en glad och överraskad grabb som kom hem från jobbet den kvällen. ” Hur överraskad mamma var just då går att fundera på” Vart fall nu var bilen hemma så det var bara att ta tjuren vid hornen och sätta i gång.
Det stora återskapandet av en 59a Chevrolet har påbörjat.
Motorn var en 348a men den var stum så det var lite tråkigt den borde renoveras tyckte både Nillon o Jag ” Två gamla gubbar” Den åsikten delade inte Alfred han såg nog snarare 348an som ett bojsänke ja ja han växer på sig.
Men han satte i gång att riva bilen ur med hela drivpaketet isär med hela bilen och började att laga rost samt tillverka olika plåtdetaljer som behövdes. Nu är ju det här en lite speciell kille för mitt under denna renovering så berättar jag att jag gått en plåtkurs i Lindesberg och lärde mig om engelskthjul, krymp o sträck osv. Självklart gick även denna grabb denna kurs och jag skulle tro att han behärskar maskinerna bättre än mig nu mer.
Under kommande två vintrar och en sommar jobbade det för fullt med 59an med allt ifrån rostlagning och motorbyte till montering av 2 krets bromssystem och luftfjädring, samtidigt som han gjorde lite andra jobb på andra bilar. Det finns energi när man är i den åldern. Hur som helst det gick åt en hel del plåt och många meter mig tråd under ca ett och ett halvt år
En dag ringer Alfred mig och är lite fundersam över papperen på bilen det verkar inte riktigt stämma så jag sa ring till Mattias som sålde bilen så det inte blivit någon förväxling mellan papperna då det var två bilar inblandade samtidigt. Mycket riktigt papperna hade blivit förväxlade och denna hade då glömt papperna i bärgarbilen som hämtade den andra 59an, sen hade bärgarbilen städats så registreringspapperna höll på att försvinna för Alfred, Ibland ska man ha tur.
Om det jobbades mycket under dessa år så kan man sägas att under slutspurten var arbetstakten det dubbla, för i april stod karossen fortfarande i vagga och i juli var bilen reg besiktad och klar. Tanken hade varit att hinna få den klar tills han tog studenten denna vår, nu blev det inte riktigt så men det han bli några svängar på stan innan höstmörkret lade sig och det blev dags att krypa in i garaget igen.
Nog för att bilen är besiktad och klar så finns det en del saker att åtgärda. Annars väntar en 34a Ford tudor som pappa Nillon började på med redan på 80 talet så vi har kanske anledning att åter komma till denna energiska yngling som visar att visst har vi återväxt inom vår bilhobby.
Här tennas alla svetsar igen säg vad den här grabben inte klarar av och vad kommer det att sluta i framtiden.
23 April i år så hamnde karossen åter på ramen, sen var det gasen i botten under våren och försommaren.
Och i mitten av augusti var bilen besiktad och klar. Ni som varit med ”känslan av att backa ut bilen första gången från garaget”
Alfred har med all rätt att se glad ut efter det arbete han lagt ner på den här bilen.
Ska den var hög eller låg lätt att ändra på när man har luftfjädring
Så här såg den ut och så här blev den
Vilken otur att macken hann stänga innan han blev klar med renoveringen